Hormonstörande kemikalier (EDC) kan störa kroppens endokrina eller hormon system – det mycket känsliga kemiska meddelandesystem som kroppen använder för att styra olika metaboliska och utvecklingsprocesser. Människo- och djurhormoner reglerar kroppsfunktioner, såsom metabolismen, sexuell utveckling och tillväxt. Hormoner släpps ut i blodet av olika körtlar inklusive sköldkörtel, äggstockar och testiklar. Hormonsystemet är kopplat till både nervsystem och immunsystem.

Även minimala mängder av hormoner kan ha stora effekter och exponering för mycket små mängder av EDC kan orsaka stora problem i kroppen och i synnerhet hormonsystemet. Detta gäller särskilt under vissa stadier av människans utveckling som före födseln och kan även leda till döden.

Många av de första rapporterna om effekterna från EDC kommer från vilda djur. Exempel är äggskal som lätt bryter sönder hos fåglar, feminisering av fisk, missbildningar av könsorgan hos reptiler, och problem med immun och reproduktion hos däggdjur. Det finns nu vetenskapliga bevis att EDC är kopplade till infertilitet och reproduktiva problem hos människor och även till fetma, diabetes, hjärtsjukdomar och hormonrelaterad cancer, såsom bröstcancer, prostatacancer och testikelcancer. Ett annat bekymmer är risken för effekten från EDC på hjärnans funktion och kognitiva utveckling. Sköldkörtelhormon spelar en avgörande roll i utvecklingen av hjärnan. EDC inkluderar vissa bekämpningsmedel, liksom vissa industriella kemikalier som används i många konsumentprodukter.

Människor utsätts för EDC via flamskyddsmedel i mjuka möbler och elektriska produkter, plasthinnan i konservburkar, PVC-golv, de flesta kemiska parfymer och kosmetika. De flesta av oss är utsatta för flera EDC under livet och forskning visar att dessa exponeringar kan lagras i kroppen och ha alvarliga effekter.

Några av de mest väl utforskade EDC inkluderar mjukgöraren bisfenol A (BPA) och ftalater, liksom ett brett spektrum av bekämpningsmedel och långlivade organiska föroreningar (POP) som PCB och dioxiner. Den primära oron är hur EDC sprids i vår mat, vatten och personliga hygienprodukter och em långvarig exponering för låga halter under hela livet.  Fler än 95 % exponeras för ftalater baserat på testar av metaboliter som förekommer i urinen.

The Endocrine Society har nyligen publicerat ett nytt vetenskapligt utlåtande: EDC2. Föreningen har granskat över 1300 nya vetenskapliga artiklar i ämnet och betonar här de viktigaste frågorna. Bland annat att det inte finns någon tvekan om att EDC har allvarliga hälsoeffekter, inklusive ”kroniska tillstånd som visar samband med fetma, diabetes, reproduktion, sköldkörtel, cancer, neuroendokrina och nervsystems funktioner.” Med ökningen av dessa hälsoproblem som sänker livskvaliteten, och med vetskap om att exponering för EDC fortsätter att öka, anser vi att det är nödvändigt att snarast vidta åtgärder för att minska exponeringen samt öka medvetenheten om EDC.

Det rekommenderas att alla konsumenter skyddas från onödiga kemiska risker och har rätt att få veta om kemiska hälsorisker i vardagsprodukter som de kan utsättas för.

Translate »